|
|
Mether och Flivendra vandrade ut ur tältet i natten. Den klara himlen gjorde kvällen sval och daggen hade redan börjat lägga sig av den fuktiga luften. Hösten antågade nu snabbt men det bekymrade inte de tu som nu vandrade ganska planlöst. Ingen av dem kände egentligen av kylan som kom som rinnande ned från bergen utan de värmdes av varandras sällskap. Deras händer möttes försiktigt och Mether kände varenda detalj av hennes händer och försökte memorera dem. Hans numera ganska grova händer kändes som stenar i hennes finlemmade händer men hon höll honom ömt och han slappnade av. Det var inte så många månader sedan han gick ut i världen tillsammans med Silvertand för att hitta sin far och nu stod han här med det enda som just nu, trots alla hans äventyr, betydde något för honom hållande hans hand. Kommunikationen var för det mesta ordlös. Mether såg henne i ögonen och kände hur han nästan omedvetet drogs närmare henne. Flivendra lutade lätt på huvudet åt sidan och slöt omedvetet ögonen. Mether var inte säker på hur han skulle göra men närmade sina läppar mot hennes. Han kände den oerhört lätta första kontakten när deras läppar möttes och visste att den känslan skulle han minnas så länge han levde. Den första kyssen var i det närmaste en puss då deras läppar snart delade sig igen, dragningen tillbaka till hennes läppar var nu starkare den här gången och han närmade sig nu för ett hungrigare försök. Deras läppar delade sig lätt och han kände hennes tunga fladdra lätt mot hans läppar. Han svarade med tungan och snart var de inblandade i en lek där tungor rörde varandra och drogs tillbaka i ett retfullt lockande mönster. Hungrigare och hungrigare utforskningar gjordes av den andres mun. När deras läppar sedan delade sig rodnade de båda. Lätt generade såg de sig omkring och insåg att de inte skulle få vara ifred härute och dessutom gjorde sig nu nattkylan ordentligt påmind. Motvilligt nickade Mether åt utpostens håll. Flivendra nickade men såg inte alls ledsen ut att behöva gå tillbaka vilket gjorde Mether nervös. De vandrade tätt tillsammans tillbaka och såg festdeltagare vandra hemåt från festen för att söka natthärbärge. En del var ensamma andra var i par. De män som var ensamma som var vid viril ålder var påpassade av de mångtaliga Dryaderna som Fröva hade haft med sig, en del verkade nappa på de erbjudanden de fick medan andra lämnade plutande Dryader efter sig. Flivendra grimaserade lite, ”jag vet inte vad jag skall tycka.”
”Det är ju ingen som inte vet om förutsättningarna i alla fall.” Mether tyckte inte han kunde säga varken det ena eller andra.
”Jag vet, det verkar bara så djuriskt.”
”Dryader är vad de är och så länge de inte tar någon med våld får man väl anse det vara deras ensak.”
”Jo, får nog lov att ge mig.” Flivendra gosade in sig ännu närmare Mether och de vandrade vidare mot utposten.
Att hitta någonstans att övernatta var inte det lättaste, Mether sov vanligtvis i en sovsal med de övriga männen och Flivendra hade sovit med Kshawa och Gwyllir eller hos sina föräldrar tills nu. Trots att deras längtan efter varandra var enorm fick de nöja sig med att hålla sig med samma arrangemang en natt till. Mether följde henne till hennes sovrum och då det var tomt följde han henne in. Väl inne fortsatte de sina övningar från den då kyliga kvällen.
”Gwyllir kanske sover hos Enark i kväll.” Flivendras blick var pillemarisk när hon sade det.
”Men Kshawa då, kommer hon sova här inatt?”
Mellan kyssarna svarade Flivendra ord för ord. ”Det” ”kanske” ”hon” ”inte” ”tänker”. Mether kände hur han svarade på hennes kyssar med en oerhörd längtan. Flivendras smekande händer fick hans sista tvekan att försvinna och han gav sig hän åt deras kyssar. Deras varma ytterplagg var redan slängda vid fotändan av sängen och nu smekte sig deras ovana händer längre och längre in bland varandras kläder. Mether som tidigare tvekade om han skulle veta vad han skulle göra smekte nu henne ömt som han inte gjort annat, med viss handledning av Flivendra. Det sista plagget på Flivendras överkropp var nu på väg av, då hördes skratt i korridoren. Kshawa hade sällskap med någon och skrattade som ingen av de andra hade hört förut. Genom dörren ramlar nästan Kshawa och Guddar, ”oj hoppsan störde vi något”, fick Kshawa ur sig. Mether och Flivendra fortfarande anständigt klädda men illröda i ansiktet svarade samtidigt, ”nejdå inte alls”. Kshawas flinande sade hur mycket hon trodde på det, ”nåja hade det varit normala fall skulle jag kunnat dra med den här gamle oxen ut i naturen men det är för kallt och dessutom är varenda skrymsle fullt av par som vill vara ifred och jag börjar bli väldigt trött så om ni absolut inte vill fortsätta med åtminstone mig i salen får jag be om ursäkt men om jag inte får lägga mig ned så somnar jag nog stående.”
Guddar såg även han snopen ut.
”Förlåt Guddar men vi försökte ju.” Kshawa såg medlidande på honom och gav honom en kyss som lovade mer än hon sade.
”Nåväl det finns fler dagar, kom nu Mether skall du med till sovsalen.” Guddar såg lite uppgiven ut men resignerade i alla fall. Mether nickade och började rafsa ihop de plagg som fallit till golvet. Han fastnade med blicken på Flivendras ansikte. Hon log och med en lätt hand på hans kind kysste hon honom inte med en enorm passion snarare med en stor ömhet. Hon drog honom sedan närmare och viskade i hans öra, ”imorgon tidigt i badet”. Mether sken upp och kysste henne på kinden.
När han och Guddar var på väg till sovsalen sade Guddar, ”ledsen för det där men det var verkligen fullt överallt, tro mig vi letade”.
Mether hade redan sett vad Kshawa pratade om så han nickade bara.
”Får se om vi får sova inatt. Sovsalen var inte tyst då jag passerade förra gången.” Fortsatte Guddar.
”Nåväl jag känner mig rätt trött så att sova kanske inte blir något problem.”
”Vi får väl se. Risken är att de som inte har något bättre för sig börjar störa de som sover.”
Väl framme vid sovsalen var det lika illa som Guddar hade trott. Nyligen hemkomna festdeltagare vrålade och skrek och försökte dra med sig de som sov på nya dryckesslag. De sovande försökte värja sig så gott de kunde men det ledde bara till att någon annan blev störd av festkommittén.
Det hela slutade abrupt då festkommittén försökte väcka Guddar. Utan att vända sig om greppade han en tennsejdel som en av de överförfriskade brukade för att hälla i sig onyttigt stora mängder mjöd. Med en hand knycklade han noggrant ihop sejdeln till en boll och gav tillbaka den till dess tidigare ägare. Med det så förtogs stämningen något bland de högljudda och sällskapet fann det bäst att lämna de övriga sovande ifred innan det hände något annat. Mether hade svårt att sova, hans tankar vandrade vilt men höll sig mest kring Flivendra. Han hade fortfarande en känsla av overklighet kring henne. Det var som om hon var för bra för att vara sann. När han var med henne gick allt som på räls och inga bekymmer i världen verkade för stora, men nu när han låg ensam i ett rum fyllt av överförfriskade andra män som sov ruset av sig verkade hon nästan vara en dröm. Vad skulle det bli av dem i framtiden, vad väntade skulle de alltid vara fnissigt nykära i varandra eller skulle de tröttna på varandra och börja bråka, han hade sett hur både Gwyllir och Enark lidit när de var osams men ändå insisterade de på att inte ge sig. Mether lyckades till slut somna i alla fall.