Uppvaknandet

 

Mether stirrade på mannen som legat tyst i dagar som nu plötsligt börjat tala. Han ruskade till på huvudet och fick ur sig, "Mether".

"Mether. Hej, mitt namn är Heron."

"Hej. Hur mår du?"

"Lite ont här och där men det är inte så farligt." Heron lyfte på täcket och studerade de nya ärren som fortfarande var röda.

"Hur länge har jag varit medvetslös?" Herons blick var jagad då han frågade.

"Två dagar.”

”Två dagar men hur i allsindar har jag kunnat läkt på två dagar?”

”Du blev helad av en häxa som kallas Bryhna."

"Blandade sig Bryhna i mitt öde. Undrar varför. Det förklarar i alla fall varför såren har läkt såpass i alla fall."

"Hon sade något om att det inte var ditt öde att dö redan."

"Det gjorde hon. Ibland undrar jag hur mycket om framtiden hon vet egentligen. Hur blev du inblandad i det hela."

"Jag hittade dig skadad och tog med dig. Brynha helade dig och jag har försökt frakta dig till Khandartch."

"Klokt gjort. Jag har bara vaga minnen av vad som hänt mig.  Skulle du kunna fylla i mina luckor efter att jag blev attackerad av en hop Orcher."

Mether berättade om hur Silvertand satt av och hur Mether såg Heron falla ihop.

När Mether berättat färdigt frågade Heron, "Silvertand?"

Som om det var en uppmaning lyfte Silvertand huvudet över sängkanten. Heron ryckte till och slappnade sedan av. "En pojke och en stor hund ute och går ensamma i vildmarken. Var är dina föräldrar?"

"Min pappa har jag aldrig träffat men jag är på väg till Khandartch för att träffa honom. Min mamma är kvar i våran by, tror jag hon reser runt ganska mycket bland byarna."

"En man med ett uppdrag. Jag är skyldig dig mitt liv vad det låter som. Det minsta jag kan göra är att följa dig till Khandartch. Visst tror jag Silvertand kan få dig dit i ett stycke men jag borde kunna bistå med att få dig dit utan trubbel på vägen, den unga damen tillexempel."

Mether rodnade kraftigt.

"Jag skulle inte hänga upp mig på henne.” ”Du kanske känner en enorm hunger efter henne just nu men jag är inte så säker att ni hör ihop."
"Hur kan du veta det", frågade Mether indignerat?

"Du behöver inte följa mina råd men om du funderar lite grann så inser du att ni inte känner varandra ett dugg och om ni hade fortsatt hade du bara i bästa fall blivit iväg jagad av hennes far. I värsta fall hade du blivit kvar här hela livet, jag säger inte att det är något dåligt bara att jag tror du är lite ung för att fatta det beslutet."

"Men..."

"Tro mig jag har råkat ut för den första varianten både en och två gånger. Jag har till och med varit med om den andra men hon tröttnade då jag inte var lika spännande längre. Det verkar vara någon slags sport för bondjäntorna att leka med unga äventyrares hjärtan."

Mether kände sig upprörd han visste inte om det var för att Heron kunde ha rätt eller för att han tyckte Heron hade fel. Mether gick och lade sig upprörd och sov dåligt.

 

Morgonen därefter syntes Wlana inte till. Wersk blev överförtjust då han fick reda på att Heron var vaken. Han dukade upp en stor frukost och frågade Heron om allt vid frukostbordet. Heron berättade historier om slag och skärmytslingar han själv varit inblandad i. Wersk erbjöd dem att stanna en natt till men både Heron och Mether avböjde vänligt.

 

Wlana visade sig inte vid frukosten, det var först när de begav sig av som Mether fick en skymt av henne. Hon stod vid en husknut och blängde anklagande både på Heron och på Mether. Methers känslor för henne hade svalnat sedan gårdagen men han längtade fortfarande efter henne. Heron red på sin häst då han inte var helt återställd än. "Du har inte sagt mycket sedan igår", sade Heron.

"Jag funderar på om du har rätt", svarade Mether.

"Häng inte upp dig på det här. Om du fortfarande ångrar dig då du träffat din Far kan du väl återvända."

"Det är ju sant."

"Hur skall du hitta din far då du kommit till Khandartch? Det är inte världens största stad men ändå lär det vara svårt att hitta någon om man inte vet var man skall leta."

"Det vet jag inte. Mor sade att jag skulle träffa honom om jag begav mig till Khandartch. Han kanske letar efter mig."

"Vad heter han?"

"Jag vet inte", svarade Mether som om det var det mest naturliga i hela världen.

"Vet du hur han ser ut?" Heron frågade trots att han visste svaret på frågan.

"Nej, jag har aldrig träffat honom."

Heron suckade djupt inombords men sade inget mer om saken. Nåväl jag får väl se till att få dit pojken och tillbaka dit han kom ifrån då han gett upp sitt sökande.

 

Heron och Mether övernattade utomhus den följande natten utan incidenter. De turades om att hålla vakt men Heron kunde inte överlåta vaktpass till Silvertand utan satt dubbla vakter då Silvertand skulle ha vaktat. Detta ledde till förnärmade fnysningar från silvertand som spenderade hela sitt vaktpass med att blänga på Heron och fnysa så fort Heron tittade åt Silvertands håll. Framåt morgonen var Heron så trött att han gav upp och lät Silvertand sitta vakt. Silvertand och Mether hade utvecklat ett system där Silvertand skulle väcka Mether om elden var på väg att slockna. Därigenom kunde Silvertand ha hand om elden samt sitta vakt. 

 

 

Hem   Kapitel         Nästa:Möten av slump